...var vi i vårt hus för första gången! Det var en slaskig vårdag, precis som nu, vi var på visningen bland - som det kändes - minst 100 familjer till. Det var folk överallt. B försvann in med lilleman på axeln och vi klev snabbt ett varv runt och det räckte för att vi skulle veta att det var det här huset vi hade letat efter i flera år. Det var kärlek vid första ögonkastet! Huset passade oss perfekt. Nu gällde det bara att övertyga alla andra om att det var vi som skulle ha huset...!
Efter några pirriga dagar förlorade vi budgivningen och hade ännu inte kommit över förlusten när mäklaren efter sex veckor ringde oss och frågade om vi fortfarande var intresserade! OM vi var! Det visade sig att efter många turer hade köparen backat ur och turen gick nu till oss. Det var som om huset ville att det var vi som skulle flytta in här. Så det gjorde vi såklart! Vi passar ju så bra ihop, huset och vi.
Och nu har vi bott här i snart fem år, och fortfarande går jag och myser och nyper mig i armen över att vi faktiskt bor här och är så lycklig över att det blev vi som får ta hand om Villa Ingeborg.
Ge aldrig upp, förr eller senare är det din tur!
/Kram L :)
